Roadtrip del 3: Hiroshima

Så var vi framme vid resans sista destination: Hiroshima!


Karl såg den här basebollstadion i fjärran och tyckte det var en utomordentlig idé att gå dit. 30 minuter och två foton senare var vi tillbaka på rätt väg.

Till slut nådde vi Promenade of Peace, som ledde fram till...

Atomic Dome, den sista byggnaden som står kvar sedan atombomben fälldes över Hiroshima den 6e augusti 1945.

Vi träffade en guide där som var klass 4-överlevande. Det innebär att hans mor var gravid med honom och utsattes för strålning dagarna efter bomben. Han gav oss mycket mer än vad bara ett museum kan ge. Han visade oss till exempel kyrkogården som nästa bild är tagen på och han berättade en hel massa som inte finns att lära på muséet.

Detta är en gravsten på en kyrkogård som låg 50 meter från Hypocentrum, alltså detonationspunkten. Det svarta kring stenens bas är rester från det svarta regn som föll ca. 20 minuter efter explosionen.

Här står vi, något nedslagna efter rundturen, vid Hypocentrum. Bakom oss ligger ett sjukhus som återuppbyggdes på samma plats efter bomben. Bilden på minnesstenen syns på nästa bild.

Detta är bilden som finns på minnesstenen vid Hypocentrum. I mitten syns det som är kvar av det gamla sjukhuset, närmare bestämt valvet som utgjorde entrén.

Minnesstenar som står vid A-Dome.

Fotot är taget från den T-formade bro som jänkarna siktade på när de fällde bomben. Mitt i bilden syns A-Dome och längst till höger, nedanför skyskrapan, ligger ett vitt hus. På ön som det huset ligger på överlevde en enda person explosionen, i just det huset. Han hade gått ner i källaren för att hämta några dokument när bomben small.

Här sitter vi på en bänk i Fredsparken med utsikt mot A-Dome. Det syns inte jättebra, men man kan se att körsbärsblommorna i trädet börjat slå ut.

En stentavla vid ovan nämda bänk som visar hur A-Dome såg ut innan explosionen.

I den här gravkullen i Fredsparken begravdes alla oidentifierade offer. Varje år hålls en minnescermoni här.

Detta är Fredsklockan, som även den ligger i Fredsparken.

I änden av Fredsparken, nära museet, ligger ett fredsmonument med Barnens fredsmonument direkt bakom. I bakgrunden syns A-Dome.

Bland de mest påtagliga föremålen i Fredmuséet var den här klockan, som stannat precis 8.15, den tid då bomben exploderade.

En modell i muséet av hur Hiroshima såg ut den 6:e augusti 1945 kl. 08.14.

Och en över hur stadens centrum såg ut ett par minuter senare samma dag.

Efter en så magstark upplevelse är det skönt med lite vanligt turistande! Här syns Hiroshimas slott, som är nyuppbyggt. Man fick tyvärr inte fota där inne, ni får helt enkelt tro mig när jag säger att det var maffigt!

Man fick dock klä ut sig! Den svarta rocken kallas yukaya och är en simplare form av kimonon. En sådan var ska vi införskaffa imorgon, är det tänkt. Jag kan inte komma på en bättre morgonrock.

Det var allt från vår lilla resa!

/Hugin

Yasumi!

Vi har lov! Alla fröjdas! En av de bästa sakerna med att ha lov är att man kan gå på izakaya (restaurangliknande ställe där de ofta har nomihodai, alltså öppen bar) på måndagar ^^

Nåväl, ni (Agnes) har ju tjatat om ett inlägg som handlar om skolan. Nu när vi har tre veckors ledigt tänkte jag att det är ett bra tillfälle att ta upp det ämnet. Skolan alltså... Det är inte direkt som vi tänkte oss. Det går i princip till så att vi per dag har en timme kanji, en timme läxförhör och två timmars undervisning i ny grammatik eller vokabulär. Ibland kan det bli väldigt hetsigt (hayaku) och då pallar jag inte. Då vill jag bara åka hem, men så får jag påminna mig själv att utan skola inget CSN. Japansk kultur är heller inget som tas upp. Alls. Vi snappar så klart upp en del av lärarnas beteende och ibland kastar de in en kommentar om japansk kultur men det är inget som ingår i undervisningen.

Det låter på detta som att skolan är väldigt dålig. Så är det inte. Det varierar från dag till dag, eller snarare från lärare till lärare. Skola är dock alltid skola, och alltså lite svårmodigt i grunden. Jag tror dock det är bra att inte ta skolan på för stort allvar. Vi har t.ex. en fransman här på vårt Guest House som pluggar i ca 3 timmar varje dag. Han upplever inte Japan på grund av detta. Då kan det vara dags att fråga sig varför man egentligen är här. Det värsta är att han trots det är väldigt dålig på japanska. Jag säger som de flesta andra som varit här ett tag: Man lär sig japanska genom att gå på barer och snacka med japaner.

Vi ska skriva mer när vi hittat på roligare saker. En rolig sak är t.ex. att jag ev. åker till Kyoto på fredag. Vi får se hur det blir med det. Plånboken bestämmer.

/Hugin

PS: Dagens youtube: Stephen Lynch - Vanilla Ice Cream

Who likes to rock the party?

We like to rock the party!

/Hugin

PS. Dagens Anders och Måns: "De e cool!" DS.

OBS!

Ska ni hälsa på är det dags att impulsboka biljett NU!

Vi har lov 25:e april till 6:e maj. Som Carlos brukar säga: "Let's go!"

/Hugin

Ramen

En av grundpelarna i det japanska samhället är ramen, en nudelrätt som serveras i soppa toppad med grönsaker, kött etc. Det finns en hel mängd varianter på denna rätt, alla väldigt goda (enligt mina empiriska studier). Eftersom att Daging tjatar och för att ramen är gott har jag nedan försökt skriva ner en ramenrecension. Den är väldigt dålig. En liten förvarning bara.

1. Stället i Ikebukuro (tror jag) som vi var på tredje dagen vi var här.
Det i särklass billigaste stället hittils. Deras billigaste ramen smakar helt okej, även om tillbehören är ganska få. Köttet utgörs av fläskfärs. Soppan är ganska kryddstark vilket sätter sig i de generöst islevade nudlarna. Denna rätt kostar 280 yen (ca 28 kr) och man blir mätt. Här serveras även goda dumplingar till standardpris: 6 dumplingar för 190 yen. Miljön är trevlig, om än hektisk på grund av alla skolungdomar och salarymen som ser till att hålla kommersen igång. Servitriserna låter sig dock inte hindras av detta utan pinnar på i sann japansk arbetsanda.
En liten varning dock till alla er som lider av specmat: Det vegetariska alternativet är kokat på kycklingbuljong. Denna brist på respekt för våra överkänsliga djurvänner, samt att tillbehören i den ovan nämda rätten är ganska få, drar tyvärr ner totalbetyget.
Totalt betyg (mätt i salarymen): 6 av 10.

2. Stället till vänster från skolan, precis efter tunneln.
Här håller maten en helt klart högre kvalitet än på det tidigare nämda stället, å andra sidan är priserna högre. Dumplingarna håller dock samma standard och pris. De smaker som prövats här är Miso-ramen och två andra som jag glömt namnet på. Miso ramen är godast hittils, med rikligt med lök i soppan, som är fylligare än de andra två rätterna. Rätten serveras med en liten skål ris och tre dumplingar, till ett pris av 750 yen. Miljön är lugnare här än i hektiska Ikebukuro, tyvärr verkar detta ha smittat av sig på personalen, som då och och då kan ta lite väl lång tid på sig (i japanska mått mätt). Betyget kunde ha blivit högre om alla rätterna den stenhårda juryn prövat levt upp till det ganska höga priset. Totalbetyg: 7/10 salarymen.

3. Restaurangen där man inte får prata.
Innan något annat sägs ska nämnas att jag kommer dra av två poäng från totalbetyget för det här stället. Orsak: Klockan var 6 på morgonen, vi hade festat hela natten och jag blev bjuden.
Här får man sätta sig i var sitt litet bås vid en bardisk, detta gör det svårt att prata med varandra. Vi i ramenjuryn är inte säkra på om man får prata eller inte, men så länge man är vit och inte pratar japanska vågar inte personalen säga till. När man sätter sig får man ett papper med alternativ för rätten (det finns bara en rätt, och man köper en biljett för den i en automat utanför ingången). Valen står mellan t.ex. mer eller mindre vitlök, med eller utan stark sås osv. Maten är god, mycket god till och med, å andra sidan är det inte särskilt trevlig atmosfär på ett ställe där man sitter i enskilda bås. Totalt betyg (minus två): 6/10 salarymen.

4. Stället i närheten av no. 1 Travel i Ikebukuro.
Kort sagt: God man, bra service, rimliga priser. Längre tillägg: Trots att mest äldre satt och åt när vi kom dit verkade ingen chockad över att vi var utlänningar, vilket händer då och då. Uppskattas. Betyg: 8/10 salarymen.

5. Tsukemmen ramen-stället i Kita Urawa.
Juvelen i ramen-kronan! Två stationer norr om Warabi, i Kita Urawa, ligger en liten restaurang som serverar tsukemmen ramen. Tsukemmen ramen är som ramen, men allt som normalt ligger i soppan serveras i en separat skål. Det är hiskeligt gott. Favoriten är den där soppan görs med ryggmärg och hjärna från gris. Mmmm! Dessutom läggs en glödande kolbit i soppan när man får den, så att den exploderar. När den lugnat sig igen smakar den fullkomligt ljuvligt.
Priserna här är rimliga, miljön trevlig och personalen mycket trevlig. Totalt betyg: 9/10 salarymen (inget är perfekt).

/Hugin

Yakiniku

Igår var vi på Yakiniku Tabehodai (=buffé, allt-du-kan-äta) 30min gångväg från vårt Guesthouse med Tim. Han och Xander har varit där ett par gånger och brukar tjata om det och man tackar ju inte nej till mat? Vi trodde dock att det endast skule kosta 120kr men det gällde bara lunch på vardagar och på helger gäller middagspriser (200kr) men har man inte ätit på hela dagen och gått i 30 min för att få mat betalar man gladeligen 200 riksdaler.


En populär grej i Japan är att man får laga maten själv vid bordet. Yakiniku innebär egentligen bara att man grillar kött och grönsaker och doppar den i en god sås och äter tillsammans med ris. Så det fanns en massa färdigskuret rått kött och färska grönsaker som man plockade på sig och grillade själv på bordet. Det fanns även sushi, tempura, andra smårätter, nudlar, efterätter i form av bakelser, kuglass, mjukglass, frukt, chokladdoppad frukt och kakor. Man kunde även göra egna crepes och sockervadd (!).


Jag grillade ananasbitar och åt med mjukglass. Efter all mat var vi ganska nöjda.


Vi kanske blev kvar där i ca 3,5 timmar. Men det berodde också mycket på att man inte pallar gå hela vägen hem när man är helt proppfull.

Vi fick beundrare, speciellt Tim. Vi tror det var för att vi var så coola på TV förra veckan och att han hade sett Tims intervju i Warabis lokaltidning.



/trin